Gårdagens ridtur gick över förväntan! Gick med han tills vi kom in i skogen, cirka 10 minuter. Han var lite otålig tills jag hade kommit upp, men så fort jag sätter mig i sadeln så blir han lugnare. Jag har nog aldrig mött på en så positiv häst att jobba med. Han gick heeela tiden med öronen spikade framåt, jag trodde att hans öron skulle gå av haha! Ida gick ju med, och han vill väldigt gärna gå efter den på marken. Inte så lustigt kanske när Ida var vårat enda sällskap? Men vi skrittade förbi stubbar som han blängde lite misstänksamt på, red rakt ut bland stock och sten, gick i vattenpölar. Jag kanske bara skrittade honom en kvart sammanlagt, men tyckte det räckte efter hans månadsvila.
Wiggo har börjat med att försöka springa iväg när jag ska hoppa av. eller, springa o springa, han svänger runt på nått sätt. Men så länge han yrar runt stannar jag i den position jag hade när han började. Anledning? Han får inte lära sig att få av mig genom att bära sig åt. Alltså hoppar jag av färdigt när han står stilla, lugn, igen. Ni skulle sett vad trött han var när vi gick hem. Öronen åt varsitt håll och höll huvudet sänkt, och gick bakom mig. Duktig kille <3
I helgen blir det nog att skritta en sväng till, söndag. Om några veckor blir det att börja med traven!
/Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar