Duracellkaninen Wiggo

Dags att göra dag av dagen, typ.
Ni vet att jag skrev sist att Wiggo är jobbig på uppställningsplatsen? Har hittat ett sätt, och en anledning till varför han är som en... duracellkanin fram o tillbaka haha. Om han står på "vanliga platsenn" (det är två platser mittemot varann), så står han med näsan mot utgången. Men om jag ställer han med rumpan mot dörrn så står han ganska stilla. Dock sparkar han med frambenet 70% av tiden, men han börjar förstå ett tjurigt nej nu i alla fall.
I alla fall, igår när jag borstade satte syrran upp Tindra på ryggen på han. Tindra sitter o kammar manen och tjoar o grejjar, tror ni att Wiggo bryr sig? Nope! Perfekta unghästen faktiskt...

Blev ett pass på banan i går ( känner mig så elak som rider på banan cirka 4 dagar i veckan, detta jäkla mörker...). Vi tränade på basicsaker, stopp, humm (trav till skritt), back. Testade lite nya övningar. Skrittade på rakt spår, och sedan bytte vi varv genom början på framdels/bakdelsvändning. Det börjar sitta, hans svårigheter nu är att gå kvar på volten när jag böjer egenom han ordentligt.
Han va riktigt pigg o glad. Det finns ett på och av-läge, jättefort, eller seg degbit. Som en duracellkanin hah!
Dock har vi knappt inga dragkamper längre, parerstånget funkar jättebra! Ska väll rida på det nån vecka till, och sen testa tränsbett igen. förhoppningsvis har han lärt sig att lyssna på piloten då.

Idag får det banneme bli skogen för lilleman och bara mysa. Prinsen förtjänar det <3
Just det, mejlat på sadel idag, peppar peppar!