Första uteritten, första brallningen!

Hej på er!
Igår tog Wiggo ett stort kliv framåt i sin utbildning- vi red ut själva för första gången!! Eller ja, helt ensamma var vi inte, mamma och Ida gick med. Men vi red ut utan hästsällskap. Och det gick som jag förväntade mig- bra! Och nu är inte steget långt till att rida ut helt ensamma!
Testade hacket på honom igår, och det var inget som jag märkte i alla fall, inget att gå emot mig eller så. Hoppade upp utanför stallet, och skrittade ut på asfaltsvägen. Tog höger istället för vänster som vanligt, och det var inget konstigt alls. Han knatade på som tusan, öronen spikade framåt och tvekade inte en enda gång på att det var framåt vi skulle, mamma o Ida fick till o me svårt att hänga på! Den ni, han har små korta ben men dom rör sig fort! Enda han reagerade på var några brevlådor, men då knäckte han till med rumpan bara... typ tänk er att hästen påbörjar en sluta? ja, så kändes det. Ska kanske att vi red ut i mörker... Mötte en bil, och självklart var det inga problem. Men, vi vet ju hur det är med unghästar, nästa gång kanske bilen vill äta upp honom ;)
Gick upp på en grusväg som vi gått på en gång, men inget det heller.... Men, när vi skulle vända så blev det tvärnit. Han ville INTE vända! haha, sötnöt. Men, efter lite svängade så blev det en vändning. Vi kom lite på efterkälke då vårat sällskap fortsatte hemåt. Ida föreslog att vi skulle trava, så när jag la an skänklarna, känner jag att han trycker ihop hals o nacke, och sen blev det ett skutt. Min enda tanke va: "upps, fält.... kommer närmare o närmare..." Men men, vad kan man göra? Bara skratta :) Blev i alla fall trav efter hans skutt, sen tillbaka till lugn o härlig skritt med energi.
Skulle till ett försök med trav igen, då blev det först en vända ner i diket. Upp ur diket, och lätt med skänklar o säte, då laddar han i gen, och gör den här gången ett fölsprång! Men, när det var över så blev det trav (dock med hjälp av Ida som draghjälp.... höhö). Gick väldigt bra, om jag får säga det själv!
Sen blev det skritt hela vägen hem, låter som en jättelång bit, men kanske 200 meter.
Satt av när vi kom till stallet, sen fick mannen gå in o äta sin efterlängtade kvällsmat, hö och betforsörja med Alfa och mineraler! :) Många klappar och pussar på min vackra prins innan jag åkte hem!

Jag älskar dej, min vackra, kloka, förståndiga pojke<3